110316-110321

Ibland är det synnerligen lätt att hålla sig för skratt i livets berg- och dalbana. Men är det inte meningen att man ska ha roligt på nervägen åtminstone? Spännande på vägen upp och fin utsikt när man väl kommit upp för backen, ja, men den sugande känslan i magtrakten på nervägen infinner sig knappast. Numera är man klädd endast i bitterhet, ilska och långt ansikte. Låt mig klargöra senaste dagarnas händelser, vilka förvisso inte alla varit obehagliga men en viss sordin på stämningen har det funnits hela tiden.

Onsdag 08:00
Anlände till universitetet och började sätta upp visningsmontern.

Onsdag 09:30
Mässan öppnade och studenter började kolla upp vad vi har att erbjuda i jobbväg. I vanlig ordning var det mestadels utbytesstudenter vilka vill fortsätta bo i Sverige, som var mest mångtaliga och många blev besvikna då vi, liksom i princip alla andra arbetsgivare, kräver att man kan kommunicera på svenska. Då vi bedriver konsultverksamhet är det våra kunder som har sista ordet i denna fråga. Idiotiskt att utbilda en hel massa människor i landet som sedan är tvungna att ta sin kompetens utomlands för att arbeta. Det borde vara obligatoriskt, eller åtminstone möjligt, att läsa svenska på universiteten i Sverige för utbytesstudenter.

Onsdag 15:30
Det var skönt att komma iväg tidigt så att man skulle kunna hämta Elrik hemma och åka till Stockholm utan att det blir så sent innan vi är framme. På vägen hem hostar bilen något men fortsätter att rulla fint ett tag. Ett par kilometer hemifrån hostar den igen och nu dör till och med instrumentpanelen. Jag blev tvungen att ringa bärgare som efter en timme kom till platsen och skjutsade mig och bilen till bilmekanikern. Det visade sig vara generatorn som gått sönder.

Torsdag
Semesterdag nummer ett tillbringades med att vänta på bilen som skulle repareras. Strax innan 17 fick jag veta att generatorn skulle komma först nästföljande morgon. Det kändes surt att man tagit en semesterdag i onödan men om bilen skulle bli klar på morgonen kan man ju fara då.

Fredag 08:00
Fick veta att bilen blir klar först till lunch.

Fredag 11:00
Bilen blev klar men detta tillfälle hörde jag att ett snöoväder dragit upp över landet. Detta gjorde att det kändes dumt att fara med litet barn i flera timmar så vi åkte istället in till staden för att hämta flickorna efter deras shoppingtur då batteriet blivit så urladdat att det var en bra idé att köra en bit för att ladda upp det, enligt bilmekanikern.

Fredag 14:00
Det visade sig vara ytterst få som nu för tiden har startkablar i sina bilar för det var först den 30:e i ordningen tillfrågade på parkeringen där vi blev stående med bilen som hade det. Det var allt annat än roligt att stå där med två gråtande barn och en allt annat än glad sambo i bilen medan man sprang runt som en dåre på parkeringen.

Fredag 16:00
Körde runt länge med bilen för att batteriet skulle ladda ordentligt och när vi kom hem testade jag att starta bilen helt utan problem.

Lördag 11:00
Barnen skulle äntligen få komma iväg på lite aktiviteter, som lovat skulle vi fara till drakborgen med några vänner och deras barn. Allas våra leenden vändes upp och ner när bilen inte visade några som helst livstecken. Batteriet hade tydligen inte hållit laddningen under natten.

Söndag 12:00
Vi fick besök av Daniel, Selma och Sigge så vi begav oss bort och lekte på lekparken. Därefter lånade jag Daniels passat för att köpa grillkol och startkablar. Efter att ha fått en del råd från diverse sakkunniga lät det som att problemet med bilen var att batteriet blivit kasst då generatorn dog så jag köpte ett nytt för modiga tusenlappen.

Söndag 15:00
Efter lite grillat i magen bytte jag och Daniel batteriet och bilen startade så fint, frid och fröjd!

Måndag 07:00
Bilen död. Micke höll sig för skratt.