Förfesten som aldrig tog slut

Fredagen bjöd på en hel del händelser. Det skulle vara en enkel förfest och sedan ut en sväng på krogen, det var allt. Men det var det inte. Vanligtvis när folk målar upp ett scenario med en början lik denna får man för sig att saker och ting inte gick speciellt bra. Inte bra alls. Men jag ska meddela någonting annat, någonting roligt. Vi ordnade så att lillans mormor skulle sitta barnvakt och vara så även över natten då vi hade tänkt dricka en del alkohol med allt det innebär. Vi skulle iväg till Göran och Petra för att svepa några kalla och sedan bege oss på krogen men planen justerades något och det blev middag istället, vintergrillat. Vintergrillning är en otroligt underskattad syssla som folk inte alls brukar göra. Jag var inte helt övertygad till en början måste jag medge men Göran insisterade att det var en kalasbra idé. Ja, varför skulle det smaka sämre med grillat på vintern? Det kan jag med ens medge att det gör det inte! Marinerad fläskfilé med potatisgratäng och grön sparris fungerar utmärkt vintertid, otroligt gott. Visserligen satt grillmeistro i täckbyxor men han lät meddela att det är värt det, när som helst. Jag ska komma ihåg det när fimbulvintern står för dörren och grilltarmen knorrar. Jag, Maria, Göran och Petra njöt i alla fall av denna ambrosia till mat i fulla drag och våra utsvultna kroppar tog girigt åt sig av den näring vi fick i oss, så och av det vin och den öl vi även inmundigade. Denna energi skulle gå åt till att vråla så att halsarna sved.

När maten var avklarad drogs det fram Singstar. Jag har alltid sett en smula snett på det spelet må jag medge men jag är inte den som är den så jag tänkte att man kan ju prova på det i alla fall. Spelet går ut på att man ska sjunga så tonsäkert som möjligt och utifrån detta får man poäng. Har för mig att vi började med skivan ”Svenska schlagerhits” av någon outgrundlig anledning. Vid närmare eftertanke var anledningarna Maria och Petra som insisterade på det och att vi skulle sjunga först. Nåja, hur det än var med den saken så påbörjades undergången... jag menar, underhållningen, där. Det visade sig vara fantastiskt roligt. Alla skrattade så de grät och det faktum att jag slog Göran på samtliga Cardigans-låtar som spelades är ju inget jag gråter blod över, även om kanske han gör det. Vi hade otroligt roligt och plötsligt slog klockan halv tolv. Tiden hade likt en hel del av alkoholen försvunnit i ett nafs. Krogen skulle sannolikt hinna stänga innan vi skulle komma iväg till den. Vi bestämde oss således för att krogen klarar sig utan oss och vi utan den.

När detta så väl var bestämt blev det rock n’ roll! Natten blev sen och det blev taxi hem när det efter låtar som ”Barbie girl”, med mig sjungandes Lenes textrader och Göran sjungandes Renés, och Alice Coopers "Poison", där både jag och Göran fick titlarna "Ultimate Singstar" eller nåt liknande. Det var en syn man sannolikt får betala en hel del för att se och en hel del för att sedan få bukt med sitt huvud. Kort sagt var det en otroligt rolig afton och jag tackar alla inblandade å det ödmjukaste!